Halv sjuk men jobb

Godmorgon för er som precis öppnat ögonen för dagen och ville kika in här en sväng denna söndagen. Hoppas allting är  bra med er. Sista lovdagen nu och det är lite tråkigt. Skola som sätter igång imorgon igen och hela veckan är det de. Usch, har ingen direkt lust men det är lag på det, så jag kan inte direkt styra över det.

Gårdagen var en jobbig dag så därför fick ni ingen uppdatering. Men vi gjorde inte så mycket, vi jobbade, tog en promenad och tränade som ni såg. La ju ut bilder på danssalen på kvällen. Men annars så tog vi det som det kom den dagen pga andra omständigheter.

Hela denna veckan har jag varit lite krasslig faktiskt. Jag har haft lite ont i halsen, ont i öronen och inte känt mig på topp. Nu har jag blivit halv sjuk. Täppt i näsan, halsen bränner och jag går upp och ner hela tiden i måendet. Så typiskt, plus att jag är allergiker mot olika saker som gör det värre. Men det hindrar inte mig från någonting egentligen. Är på väg till Göteborg precis som vanligt där vi ska springa in en snabbis på Apoteket och jag ska köpa lite sjukvårds grejer. Sen ska vi dra till danssalen och träna och jobba i 3,5 timme idag. Sen ska vi hems som vanligt. Så det är bara att kämpa fast att jag är krasslig. Dock hatar jag att vara sjuk, blir  ar när jag är det, haha!

Iallafall, jag önskar er en fin söndag, sista söndagen på lovet med! Berätta gärna vad ni har för er idag!

YouTube Preview Image

blogstats trackingpixel

Shopping – gårdagen

Det blev små fynd igår. Vissa saker som inte ör med på bilden också som ex. ljus och klämmor. Men annars blev det de som är nedanför. (Detta är både Ikas och mina inköp.)

• Skor – Stadium

• Skjortor med open shoulder/kjol – Ginatricot

• Halsduk – HM


Inte dem bästa bilderna, ni får ursäkta mig för det. 

Jag och Ika är verkligen inte ”kjol – tjejer”, men igår fick vi något ryck att köpa denna kjolen! Så snygg! Jag är ingen mode tjej, men hoppas att ni gillade detta, ett inlägg blandar med allt annat. 

blogstats trackingpixel

Godmorgon alla

Sådär, fredagen är halvt igång kickad redan måste jag säga. Klockan ringde vid 06.00 imorse, precis som vanligt. Har hunnit vakna till och plockat upp här. Kollat över skolan lite lätt, inte så mycket som behöva göra då jag gjorde det tidigare i veckan. 

Idag kommer det inte (antagligen likadant för helgen med) vara så bra uppdatering. Det händer väldigt mycket dessa tre dagarna och jag ska självklart göra allt jag kan för att få det att flyta på här. Men vissa andra saker måste jag prioritera före detta. Det bara är så, jag är ledsen för det. 

Men gårdagen, den var tuff pga känslor, jag ska inte ljuga för er. Men den var ändå så värd att göra. Jag var med Alice först vilket var trevligt, sen simmade jag och Ika – behövligt för våra ömmande kroppar och efter det så shoppade vi. Vi hittade en del saker faktiskt vilket var bra då vi behövde det. Jag är ju inte så mycket för mode, men varför inte lägga ut det vi shoppade? Kommer i ett annat inlägg! Sen på kvällen såg vi film, Niceville. Sett den innnan men den är så bra! Rekommenderar verkligen! 

Nej, ska försöka blogga så mycket jag kan, ta hand om er! Ha en fin fredag, plus berätta gärna era planer för dagen! 


En ganska bra låt som rullar just nu i hörlurarna! 

blogstats trackingpixel

Mys torsdag

Hej på er! Har ni haft en bra förmiddag? Min har varit helt okej, en lugn morgon och sen nu innan tåget gick så blev det en löparrunda med styrka efteråt. Vädret är helt magiskt ute, perfekt väder att vara ute i. Vår känsla på riktigt, det diggar vi! 

Gårdagens träning gick bra och det var kul med föreläsningen efteråt. Kom i underfund med att människor kan inte vara kompisar i alla sammanhang men i vissa. Speciell känsla. Men annars så hände inte mer än jobb igår. 

Nu är vi på väg in till Helsingborg. Där ska jag träffa upp Alice, en tjej i min klass och vi ska gå runt i stan en stund tillsammans. Antagligen snacka allt mellan himmel och jord! Sen möter jag upp Ika, vi ska simma 30 minuter så vi får 1,5 h träning idag. Sen ska vi också vara i stan, shoppa lite saker samt jag har med mig kameran och tänkte fotografera. Åker hem sen, då blir det att fräscha upp sig ordentligt och sen filmkväll. Det är en mys torsdag, fast med mycket känslor. Saker och ting håller på att förändras, både positivt och negativt. Något att acceptera men det gör ont inombords. 

Man måste faktiskt låta människor gå som säger nej. Även fast man älskar eller gullar personen så måste man respektera det där nej:et. Saker kan bära eller brista och när det briser måste vi acceptera det! 

Ha en fin torsdag nu! 

blogstats trackingpixel

Vart ska vi dela våra minnen? 

I dagens samhälle betyder en Instagram bild allting. Det perfekt filtret på Snapchat som gör att den irriterande finne på näsan försvinner och de fula mörka ringarna under ögonen försvinner. Googlar snabbt upp ett quote som passar bra till bilden, till livet och sedan är det bara att publicera och likes och kommentarer rullar in. Fina ord som skrivs till dig som du sedan vänder tillbaka till dem. Om och om igen är det såhär. Händer varje dag, varje dag ska något publiceras. Kanske bilden raderas, kanske den får stanna. Du avgör. Du delar allt på internet, mobilen är allt och du och mobilen finns alltid. Men som ni nog märker är allt detta fejk, ingenting är på riktigt.

Jag blir totalt gråtfärdig när jag gör folk säga att ”mobilen är mitt allt”. För det är en mobil, en skärm du kan trycka på. Du kan få fram vad du än vill, men människan lever inte för att det finns mobiler och datorer. Men det handlar om bekräftelsen vi får genom internet. För visst får du ett leende på läpparna när någon skriver något fint till dig, visst så är det kul att få 50 likes på en bild. Men enligt mig så använder vi internet fel, vi ska inte få ett rus av en sak vi hållet i handen. Vi ska få ett rus av själva livet. Men just nu lever så många sitt liv i mobilen och ingenting mer.

Genom internet försöker vi uppnå något som vi inte kan få i verkligheten. En bekräftelse att vi är okej, så som vi är. Inte i alla fall, alla vill inte ha uppmärksamhet. Vissa vill endast sprida glädje och värme. Dela med sig av sitt liv fast inte med mål att bli bekräftad. För vi kan inte bli bekräftade på internet. Internet är i väldigt många fall vår fiende och inte vår vän, egentligen. Men det är helt sjukt hur denna världen är uppbyggd. Vi tror att vi kan få bekräftelse genom internet, veta att vi är okej. Ingen människa ska ens behöva fråga om jag som person är okej.  Speciellt inte via internet, för internet är inte vår vän alla dagar i veckan. Filtret på internet kommer inte dölja det som gör ont inne i oss själva, bilden vi la ut som alla gillade kommer inte göra att vi får hundratals vänner. Vi måste en dag inse detta för att sluta använda internet på fel sätt.

Det är här jag tror mycket nätmobbning hamnar. Avundsjuka och det där perfekta livet som Lina har men inte jag. Jag hackar på personens liv istället för att ta hand om mitt, men Instagram ljuger. Linas liv är ingen dans på rosor för att ingens liv är det. Ett filter skyddar det ytliga som kan synas, men inuti oss själva finns det inget filter i hela världen som kan skydda. Människor blir ensamma för att vi är så mycket vid mobilen. Vi glömmer att vara med personerna vi älskar och vi slutar älska oss själva. Tillslut jämför vi oss själva med bara det som finns i vår mobilskärm. Vi tappar uppfattning och vi hittar endast fel på oss själva. Det är där vi måste se att det är en Instagram bild, det är inte hela världen, det är inte ett liv. Vi glömmer att vi befinner oss på denna jorden, där vi ska leva, andas, gråta och skratta – tillsammans med våra medmänniskor. Inte med mobilen. Vi väljer bort att vara med människor för att istället ha koll på allting på nätet. Vi väljer att publicera bilden på fiket vi satt vid med en kompis vi inte träffat på månader istället för att snacka med personen.

057df8c5ca877bfa20a7d54a4703a25d

Vilka minnen vill vi ha kvar? 

Det är klart att jag också fattar att man vill dokumentera sitt liv ha kvar minnen och skratta en stund senare åt det. Men vi börjar få minnen som är med mobilen. Mobilen ska vara ett extra verktyg, det ska inte vara verktyget du använder för att komma ihåg saker. Vi kan ha ett minne kvar med mobilen, för att vi fotade den fantastiska maten vi  åt och när vi dansade på klubben ett par timmar senare. Eller kan vi ta  vara på den stunden vi har här och nu tillsammans. Njuta av maten, njuta av musiken som dånar i högtalarna och våra leenden och skratt. Att ha det minnet är värt tusen gånger mer än en bild i mobilen som aldrig kan ta in alla färger ni ser och känner.

Våra minnen har betydelse, men vi väljer att ha en mobil istället intryckt i ögonen. Vi väljer en mobil istället för att träffa en människa. Hur du lär känna en person är via bilder och chatten på Snapchat. Det är ingen verklig träff, med blickar och munnar som formar ord. Vi väljer en mobil för att det känns tryggare och bakom en skärm kan du vara vem du vill och ingen behöver bli besviken över vem du är. Men ser inte människor om vi fortsätter leva i en sådan här värld kommer vi till sist leva i en plats värld, en värld där ett filter betyder något, inte blicken du fick i korridoren av just den där personen.

Minnen är oerhört viktigt, för det formar oss, till vilka vi är. Men vi kan välja en skärm med ett leende, eller välja en värld med ett leende. 

blogstats trackingpixel

Another day 

Hej på er! Eller kanske jag ska säga godmorgon? Klockan är strax tio över sju på morgonen, så att godmorgon får det nog bli iallafall. Idag är det redan onsdag, en dag mitt i veckan, lovet är i mitten och det är lite tråkigt att tiden går så snabbt. Men jag kan inte styra över timmarna och minuterna. 

Gårdagen kommer jag att strax berätta om, men idag är det verkligen en jobbdag för både mig och Ika. Vi har redan börjat som ni märker. Så vi ska dra och träna om några timmar, sen är det jobb då jag ska hålla i en barndans idag i Örkelljunga samt att jag ska försöka jobba med bloggen idag lite mer än vad som blev igår. Sen har jag ju själv dans ikväll med Glow Girls och efter det så ska vi trycka tröjor samt ha föreläsning, så vi kommer hem lite senare ikväll. Men det är ju vi egentligen väldigt vana vid. Så att dagen är fullspäckad som vanligt, men det ska nog gå ändå! 

Tillbaka till gårdagen då. Mötet gick hur bra som helst, det är ett väldigt roligt projektet som vi ska göra, jag och Ika. Kommer lansera ut det när dey är dags för det. Så det ska bli kul. Såklart är det mycket jobb, men vad är inte mycket jobb om man vill ha det bra? Sen gick vi i stan lite i Helsingborg. Tog tåget hem och cyklade till Torstens. Så god mat de hade där! Rekommenderar det verkligen. Sen hade vi en mysig filmkväll. Det var simpelt och enkelt, men så mysigt och värt det! 

Vi hörs senare under dagen – ska försöka släpppa lite inlägg här hade jag tänkt. 

blogstats trackingpixel

Så var det lite tyst igen…

Alltså, det här går ju bra, verkligen. Igår var bloggen på topp, inlägg efter inlägg öste in och det gick bra, hoppas att ni också tyckte det. Men idag har det varit så tyst här att man kan tro att världen har rasat från igår. Dock så har jag ”ursäkter” faktiskt att skylla på, tisdagar är ingen bra dag att blogga på för mig då jag alltid har fullt upp. Även fast jag har mycket träningar andra veckodagar så fungerar helt enkelt inte tisdagar för mig. 

Vi hade ”sovmorgon” till sju, gick upp och startade dagen. Sen var det att cykla till affären, stor handla och hem för att laga mat till veckan. Planera upp ett möte vi ska på nu i eftermiddag och sen snackade vi om himmel och jord ett bra tag. Så jag har haft varje minut idag uppbokad. Snart ska vi fixa oss för att åka in till Helsingborg och gå på mötet. Sen så ska vi ut och käka ikväll och sedan se film här hemma. Jag har nästan ingen tid idag till att blogga och så, jag är hemskt ledsen för det men jag försöker alltid. Kanske ikväll en stund efter mötet, men kanske inte ens då. 

Jag må har sportlov men jag har ändå fullt upp! Där är det planering som gäller för att få in allting. Men det funkar för mig och min livsstil och dey är väl det som är huvudsaken! 

Hag hoppas att ni har en bra tisdag – hör av mig till er så snart jag kan! 

blogstats trackingpixel

Idag har det rullat

Hej, klockan närmar sig 17.00 när jag skriver detta inlägget men man vet aldrig när det kommer att sluta! Iallafall sö har jag börjat jobba nu mitt pass på Friskis och Svettis. Dock har inga barn kommit så jag får vänta och se. Det är storm i Ängelholm och regnet öser ner så jag är en halv dränkt katt just nu. Blä. Men men, sen är det bara att åka hem och duscha! 

Måste säga det att jag tycker att dagen har rullat på bra här på bloggen, läsvärda inlägg och inte vara enkel uppdatering. Jag vet inte vad ni tycker, men jag hoppas att det kan bli liknade dessa dagar framöver nu. Men allting kan ju vända. Men börjar få små idéer till inlägg och sådant. Här tror jag dock att många gör en fälla. Kommer på idé efter idé, jobbat och sliter röven av sig. Det är grymt bra och skönt när man få gjort så mycket. Men jag tror att om jag nu skriver inlägg efter inlägg och tidsinställer till veckan så kommer det att bli kvantitet istället för kvalité. Självklart är det inte så alltid, men jag tror att vi människor över jobbar lite för mycket och att det hade varit bättre om vi lät vissa saker ligga och gro över natten och utför dem dagen efter. Men det är bara en tanke såhär en måndags eftermiddag. 

Imorgon är det nya och spännande saker som händer. Längtar verkligen och sen ska det bli väldigt kul att gå ut och äta. Vi ska ut här i Ängelholm, på Torstens bestämmde vi oss för. Men mer om det imorgon! 

Ha en fin kväll, ta hand om er och jobba inte ihjäl er! Kram! 

blogstats trackingpixel

Vi ger våra ord, men hur långt håller det?

Vi säger att vi älskar varandra, vi håller om varandra och säger att detta kommer att hålla för evigt. Vi ger varandra ordet att aldrig lämna varandra och att vi är trygga med varandra. Ingenting kommer någonsin att förändras. Det är vi i ett, ett i vi. Ord som kan håll, ord som kan göra så att vi fortsätter blicka framåt, fortsätter att kämpa för vårt liv och det vi vill. I oss själva men även med andra. Men ord, ett löfte kan också krossa en annan människa. Det kan leda till slutet av allting och att ingen orkar att resa sig igen, efter det hårda fallet. Ord är allt för oss. Allt vi säger har en meningen, en mening som kan betyda något så mycket att det är ens värld, världen kan hålla men också försvinna.

Jag kan tycka personligen att människor säger ett och annat för mycket för vad de egentligen står för och vilka handlingar de kommer att göra framöver. För vissa saker som inte betyder något för någon betyder hela världen för någon annan. Ett litet löfte som att ”Kan vi inte ses någon dag?” ”Jo, absolut” kan betyda så mycket. Men att sen bli avisad varje gång och aldrig träffas kan krossa en och det här ärbara en liten sak för en människa egentligen, om vi väljer att titta på den stora bilden av allting. Vi säger för mycket i mellan åt och allt för många människor glömmer vad de har sagt när de öppnar munnen nästa gång. Vi ger för många löften som vi inte kan hålla och det gör så ont att bli sviken, att bli lämnad.

Det är klart att när du älskar någon och personen älskar dig tillbaka att ni svär på att inte lämna varandra. Men ni kan ju aldrig vara 100% garanterade att det kommer vara så för alltid. Ni växer som människor hela tiden, förändras och väljer olika vägar. NI kanske kan hålla varandra i handen genom regn, vind och solsken. Men ibland kommer gränsen där ingenting går längre, hur mycket solsken som än kommer in. En person kan ge ett ord, ett ord som kommer från hjärtat. Men lika säkert och fint det kom ut så kan et försvinna igen lika snabbt. Vi kan älska andra, vi kan hålla om varandra men vi kan inte ge dem ett ord som kommer hålla i all evighet på ett sätt. För på ett sätt kan du säga att du kommer att älska denna personen för all evighet, det kan vara så, men vi förknippar gärna kärlek och att älska någon att vi kommer att vara med den personen för all evighet. Men så fungerar det inte. Men att älska någon på avstånd, att gå ut från en relation men fortsätta älska personen, ha med personen i all evighet, det är kärlek som håller. Vi kan inte alltid hålla om varandras händer, men vi har alltid ett aktivt val att ha varandra i tankarna.  103907

Ords betydelse är olika för varje individ på denna jorden. Vissa ord betyder mer för vissa och mindre för andra. Det ska vara så, jag tror det är en del till vad som formar oss, vilka människor vi blir. För vi sätter ju olika saker i prioritering och där sätter vi också olika ord i olika hög rankning. Men det är viktigt att ta hänsyn till andra, inte ge ord som kan betyda något för någon annan. Inte ge ett löfte som du vet inom dig att det aldrig kommer att hända. Utan att du fajtas för varje ord du säger, att det ska slå igenom, att det ska hända. Du ska helt enkelt hålla vad du lovar. Det är så viktigt att göra det, både för dig själv men också för andra människor. Vi kan inte spela på ord, vi kan inte spela på andra. Jag är trött på att höra hur den ena efter den andra hittar på ursäkter för alt möjligt för att kunna smita undan. Varför sa du dina ord i början då, varför fick du någon att tro på något som du visste att du skulle dra dig ur ifrån?

Det är bland det värsta du kan göra mot en annan människa, svika den och vara medveten om det. Om du inte kan hjälpa situationen, om du inte kan hjälpa att det blir som det blir så anser inte jag det att det är ett svek. Men om du är medveten, du vet om i dig själv att detta kommer aldrig hända men du ger ordet, du ger ett löfte och sedan skiter i det, då är du bara elak rent ut sagt. Du har för det första tagit någons annans tid för att bara skita i det sen och för det andra så har du sårat en människa så djupt att det kan bli ett ärr för resten av ditt liv. Om situationen skapar olika vägar, fine det är förståeligt och det räknas inte som svek, men annars leker du med andras känslor.

Du väljer vilka ord och löften du ger någon annan, du väljer hur du behandlar andra människor. Men du som person kan vara rädd för allting som har ett löfte i sig, stänga in dig själv och aldrig lita på någon. Eller lita på andra, kanske bli sårad men se att det finns andra människor som stannar. Vi har alltid ett val vilken inställning vi ska ha till saker och ting, detta kan du också välja. Men vi har ett liv att leva, antigen ensam och rädd eller rädd med människor.

Du har en mun som du vet när du ska öppna eller stänga, du har ett val som bara du kan välja! 

blogstats trackingpixel